Musiken
Casta diva och Norma: det du hör
Vad Norma handlar om, varför Casta diva blev den mest kända Bellini-arian, och hur du lyssnar på bel canto i en kyrkokonsert utan handlingen framför dig.
Reservera platser till konserten ↗Vad Norma är
Norma är en opera i två akter, kallad tragedia lirica, av Vincenzo Bellini. Librettot är av Felice Romani, efter ett franskt skådespel av Alexandre Soumet. Den hade urpremiär på La Scala i Milano den 26 december 1831. Den betraktas som ett framstående exempel på bel canto, och titelrollen är en av de mest krävande i sopranrepertoaren. Många Bellini-konserter, i Catania och på andra håll, byggs kring dess mest kända musik.
Handlingen i korthet
Platsen är Gallien under romersk ockupation. Norma, druidernas översteprästinna, har brutit sina löften och i hemlighet fött barn till Pollione, den romerske prokonsuln. Pollione älskar nu en yngre prästinna, Adalgisa, och en kärlekstriangel följer. Du behöver inte handlingen för att njuta av en konsert, men att veta att musiken är fylld av kluvna lojaliteter förklarar dess dragningskraft.
Bönen till månen
Casta diva är cavatinan i akt 1 där Norma ber till mångudinnan, den kyska gudinnan i titeln, om fred. Det är en långsam, svävande linje som rösten måste bära med perfekt kontroll, med utsmyckningar som växer ur melodin snarare än avbryter den. Den är nu en av de mest berömda ariorna från 1800-talet, och det är stycket de flesta menar när de säger att de vill höra Bellini.
Sångerskan som nästan vägrade sjunga den
Giuditta Pasta skapade Norma, och när repetitionerna började den 5 december 1831 tvekade hon inför Casta diva. Hon kände att arian inte passade hennes röst. Bellini övertalade henne att fortsätta försöka i en vecka, varefter hon anpassade sig till den och erkände sitt misstag. Det är en påminnelse om att stycket som nu definierar rollen nästan inte sjöngs alls.
En sval premiärkväll
Norma började inte triumfatoriskt. Bellini skrev till Florimo på premiärkvällen om ett fiasko och publikens likgiltighet. Han skyllde på trötta sångare och fientliga attityder från en tidningsägare och hans anhängare, och sade att den andra kvällen var varmare. Från den andra föreställningen erkändes operan som en framgång, och enbart La Scala gav den 208 föreställningar fram till slutet av 1800-talet.
Norma reser
Norma nådde London den 20 juni 1833 och USA, i New Orleans, den 1 april 1836. Metropolitan Opera återupptog den 1927 med Rosa Ponselle, dess första föreställning där sedan 1892. År 2025 sjöng Jessica Pratt Casta diva på La Scala i G-dur, den tonart Bellini ursprungligen tänkte sig, för första gången i teatern där den skrevs. Arian omtolkas fortfarande nästan två århundraden senare.
Bel canto i en mening
Bel canto är italienska för vacker sång. Det beskriver en stil som dominerade stora delar av Europa under 1700-talet och början av 1800-talet, med mjuk, jämn klang, legatofrasering och blommande utsmyckning, och Rossini, Bellini och Donizetti är dess mest kända namn. Termen är vag, men för en lyssnare betyder den melodi som rösten bär från början till slut.
Normorna man minns
Pasta var den första Norma. Under 1900-talet sjöng Rosa Ponselle rollen i New York och London, och efter andra världskriget blev Maria Callas, Leyla Gencer, Joan Sutherland och Montserrat Caballé dess främsta uttolkare. Enbart Callas sjöng den i 89 scenframträdanden. Inspelningar av Casta diva med dessa sångerskor är lätta att hitta, och att höra två eller tre före din konsert skärper örat för levande sång.
Så lyssnar du på en kyrkokonsert
En recital utan scenografi och utan textning uppmanar dig att lyssna på linjen. Följ en fras från början till slut och lägg märke till hur sångaren andas, var rösten stiger och hur orkestern tar ett steg tillbaka. Du kommer att höra mer i den första arian än under en hel kväll med halv uppmärksamhet. Om du i förväg lär känna ett enda stycke, låt det vara Casta diva, så att du när det kommer kan njuta av det i stället för att möta det för första gången.
Källor